 |
| Denna spöklika bild visar en enorm våg som tornar upp sig framför ett fartyg i Biscayabukten, ett farvatten känt för stormigt väder. Bilden är tagen omkring år 1940 och torde vara ett av de första bevisen för att monstervågor verkligen existerar. Courtesy the National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain. |
|
Vågor som brukar betecknas som jättevågor kan sägas höra till endera av två kategorier, dels tsunamier, dels vad som nedan kallas monstervågor. De två typerna av jättevågor skiljer sig när det gäller hur de bildats. Här behandlas främst monstervågor. De är enstaka gigantiska vågor, som plötsligt utan synlig anledning uppträder mitt ute på öppna havet. De kan slå sönder stora fartyg och har gett upphov till ett flertal förlisningar med stora förluster av människoliv. Långt fram i tiden trodde man att monstervågor bara var skepparhistorier.
Tsunamier blev kända genom katastrofen i Thailand 2004. De uppstår som en reaktion i det överliggande vattnet beroende på seismisk aktivitet i havsbotten antingen genom jordbävning eller genom vulkanutbrott. Tsunamier ger sig tillkänna när vågorna som bildats närmar sig kusten och vattendjupet minskar, ute på oceanerna märks de knappast. Tsunamivågorna kan uppnå en hög hastighet: den har uppmätts till 800 km/tim. Som bekant kan tsunamier vålla stora katastrofer, vid Krakataus utbrott 1883 omkom inte mindre 37 000 personer. Japan är hårt drabbat av tsunamier på grund av den avsevärda seismiska aktiviteten i havsbotten öster om Japan. År 1896 drabbades kusten på Honshu av en tsunami och 27 000 personer omkom. Fiskarna som varit till havs när tsunamin träffade kusten hade inte märkt något onormalt i vågrörelserna eftersom vattendjupet där är större. År 2011 drabbades Honshu åter av en väldig tsunami, varvid över 15 000 människor omkom och kärnkraftverket Fukushima utsattes för svåra skador, som ledde till radioaktiva utsläpp. Den stora tsunamin i Indiska oceanen år 2004 uppskattas ha krävt cirka 230 000 människoliv, främst i Indonesien, Thailand, Sri Lanka och Indien. Tsunamierna 2004 0ch 2011 orsakades båda av jordbävningar vid gränser mellan kontinentplattor på havsbottnen. Vi övergår nu till monstervågor.
 |
 |
 |
| Passagerarfartyget Michelangelo var år 1966 på väg över Atlanten, då hon hamnade i en kraftig storm med höga vågor. Plötsligt siktades en gigantisk monstervåg på väg mot fartyget (översta bilderna). Fartygen kunde inte rida på vågen, utan körde i stället rakt in i den. Vågkammen låg cirka 20 meter över fören. Förskeppet tryckes in och en del av överbyggnaden, tillverkad av aluminium, revs sönder som om den var gjord av papper, trots att den låg 70 meter bakom fören (nedersta bilden). Två passagerare i överbyggnaden avled omedelbart, en besättningsman något senare. Mer än 50 personer skadades, tio av dem allvarligt. Nobelpristagren Günter Grass och hans hustru undslapp skador. Efter medicinskt bistånd från ett amerikanskt örlogsfartyg kunde Michelangelo ta sig till New York för egen maskin. Courtesy of Project Michelango, some rights reserved. |
|
Det som här kallas monstervågor skiljer sig från tsunamier genom att de uppstår ute på öppna havet. Under en lång tid ansågs att dessa monstervågor helt enkelt var sjömansskrönor, men efter hand har man insett att det rör sig om verkliga företeelser. Det verkar som att intresset på allvar började vakna vid början på 1970-talet, då Brittiska amiralitetet och Lloyds gick ut med varningar för monstervågor. Orsaken var väl närmast att flera svåra olyckor som berodde på monstervågor hade inträffat, och att man insett att dessa vågor var en realitet. En monstervåg uppträder som en ensam enorm våg bland vågor som har i stort sett samma höjd.
Givetvis har man försökt att komma underfund med vad som ligger bakom uppkomsten av monstervågorna, men de har alltså inte någon relation till seismiska störningar. Den exakta mekanismen är inte känd, men det antas att vissa vågar kan överta energi från andra vågor, och genom denna process kan deras höjd öka. Tydligen kan en teoretisk modell som utnyttjar kvantfysikens Schrödingerekvation hjälpa till att förklara deras uppkomst. Monstervågorna uppstår oförutsett, ofta bland vågor med relativt måttlig våghöjd. Speciellt under två förhållanden skulle denna process kunna äga rum: när vindalstrade vågor interagerar med havsströmmar, och när vindar med olika riktningar (40-60° skillnad i vindriktning) möts. Monstervågorna ger sig till känna som enstaka höga vågkammar bland vågor av normal höjd. Monstervågor brukar definieras som sådana vågor som minst har en dubbelt så stor höjd som omgivande vågor. Monstervågorna kan ha en totalhöjd på över 25 meter, och de är vanligare i vissa områden på oceanerna, till exempel Nordatlanten, området vid Kap Horn och vattnen utanför Sydafrika. Speciellt vid Sydafrikas kust tycks det ha inträffat många förlisningar: år 1909 förliste det brittiska fartyget Waratah med besättning och 221 passagerare. År 1968 sänktes tankfartyget World Glory av en monstervåg i samma område. När monstervågen träffade henne bröts hon i två delar som sjönk snabbt. Efter World Glorys olycka började haverier till följd av monstervågor att rapporteras mer frekvent. Det var kanske då man på allvar började inse att dess vågor verkligen existerade, och att de inte var helt ovanliga på oceanerna.
Även svenska fartyg har drabbats av monstervågor i området utanför Sydafrika: år 1973 skadades Broströms malmtanker Svealand av en monstervåg då hon var ute på sin jungfruresa. Vågen ramponerade två lastrumsluckor till det förliga lastrummet. I samband med detta skadades två besättningsmän, dock inte allvarligt. Svealand var inte värre skadad än att hon kunde ta sig in till Durban för egen maskin. Tidigare samma år hade ytterligare två fartyg råkat ut för monstervågor i samma område: Neptune Sapphire och Bencruachan. Neptune Sapphire förlorade 61 meter av förskeppet, men aktre delen höll sig flytande och kunde bogseras in till East London. Bencruachan blev kraftigt skadad, men sjönk inte och kunde bogseras in i hamn.
 |
| Malmtankern Svealand drabbades 1973 av en monstervåg i de ökända farvattnen kring södra Afrika. Hon tog sig dock i hamn för egen maskin. Foto ur Bertil Söderbergs samling. |
|
Det är inte bara fartyg som drabbas utan också oljeplattformar. Oljeplattformen Ocean Ranger träffades av en monstervåg utanför New Foundland 1982, och 84 personer omkom. När man beräknat plattformarnas motståndskraft har man utgått från vad som betraktats som högsta möjliga våghöjd för området, men eftersom monstervågorna kan komma upp till den dubbla höjden, så kommer plattformarna att utsättas för enorma påfrestningar som de inte klarar av att stå emot. När oljeplattformen Draupner 1995 drabbades av en monstervåg väster om Norge hade våghöjden fortlöpande registrerats både före och efter det att monstervågen träffat Draupner. Monstervågens totala höjd kunde exakt anges till 25,6 meter. Draupner var mer lyckosam än Ocean Ranger och havererade inte, vilket gjorde att man fick tillgång till våghöjdsdata.
Ett av de mer uppmärksammade haverierna på grund av monstervågor rör den brittiska bulkern Derbyshire som1980 sjönk söder om Japan. Förloppet var mycket snabbt, så snabbt att inte nödsignaler inte hann sändas ut. Totalt omkom 44 personer då Derbyshire sjönk. Man hittade inte några vrakdelar förrän efter en vecka. Olyckan väckte ett avsevärt intresse och under 1994 letade man efter vraket med en obemannad ubåt. Man lyckades lokalisera vraket efter en vecka på ett djup av 4 000 meter. Den slutsatsen man kom till var att den grova sjön hade knäckt ventilatorer i förskeppet varvid vatten läckt in i lastrummet. Derbyshire hade då fått förligt trim och då monstervågen kom kunde den knäcka de förliga lastluckorna så att stora mängder vatten kunde strömma in. En slutsats som drogs var att lastluckorna var för klent byggda.
 |
| En jättestor monstervåg träffar tankern Overseas Chicago utanför Alaska år 1993. Sjön gick hög med cirka 8 meter höga vågor, då en gigantisk mer än 18 meter hög monstervåg träffade skeppets styrbordssida. Courtesy of Captain Roger Wilson and the National Oceanic and Atmospheric Administration, in the public domain. |
|
Det är inte bara på världshaven som monstervågor kan uppstå: de tycks också kunna bildas på större insjöar. Det antas att den amerikanska bulklastaren Edmund Fitzgerald 1975 råkade ut för en monstervåg på Lake Superior. Även tidigare under 1900-talet hade det inträffat olyckor med haverier som följd, både på Lake Erie och Lake Michigan.
Givetvis är det av ett stort intresse att kunna undvika haverier som beror på monstervågor. Under de senaste 20 åren har 200 större lastfartyg sjunkit ute på oceanerna, och man antar att en stor del av haverierna berott på monstervågor. Det finns i princip två vägar när det gäller att angripa problemet: genom att förstärka fartygens konstruktion, eller genom att tidigt kunna upptäcka monstervågor och med kursändringar kunna undvika dem. Det första sättet anses i princip vara för kostsamt att genomföra, och istället försöker man att utveckla en metod för att man på fartygen skulle kunna förvarnas om monstervågor. European Space Agency har sedan 2001 med satelliter övervakat oceanerna för att undersöka förekomsten av monstervågor. Under en treveckorsperiod kunde man registrera 10 monstervågor med en våghöjd över 25 meter, så de är alltså inte helt ovanliga. Alltså är satellitövervakning en möjlighet, men även detektorer ombord på fartyg skulle kunna utnyttjas för övervakningen.
På engelska kallas monstervågorna "rogue waves" eller "freak waves". "Rogue" betyder närmast skojare eller bedragare, medan "freak" betyder udda eller konstig. Just ordet "rogue" kopplat till "waves" är en märklig kombination. Det kan möjligen ledas tillbaka till begreppet "rogue elephant" som betecknar en elefant som löper amok.
Källor
A. Chabchoub m.fl.: Super rogue waves: observation of a higher-order breather in water waves (Physical Review X 2:011015, 2012).
P. C. Liu: A chronology of freaque wave encounters (Geofizika 24:57-70, 2007).
Michelangelo: 12 April 1966 (Project Michelangolo, nerladdat den 9 november 2015)
NOAA Photo Library.
S. Ornes: Rogue waves. The real monsters of the deep (New Scientist, 23 juli, 2014).
På jakt efter den stora vågen (Svensk Sjöfarts Tidning 20:16-19, 1977).
Wind, swell and rogue waves (National Weather Service, uppdaterat den 18 maj 2011).
Uppdaterad: 24 november 2015.
