Tidningen   LÄNSPUMPEN
 Start  Läs nummer Köp nummer Fråga oss Månadsfartyg
MÅNADSFARTYG MAJ 2019

I slutet av maj 1964 levererades Kockums Mekaniska Verkstads nybygge nummer 486, gastankern Paul Endacott, till dåvarande Trelleborgs ångfartygs AB (senare Malmros Rederi AB). Leveransen blev varvets sjuttonde nybygge för Trelleborgsrederiet. Jungfruresan gick till Persiska viken och därifrån till Kawasaki i Japan.

Hon var det första specialfartyget för transport av flytande petroleumgas (LPG) i kylt tillstånd och vid atmosfäriskt tryck som konstruerats och byggts i Europa. Kontraktssumman var på cirka 60 miljoner kronor. Idén till fartyget hade rederiets dåvarande vd konsul Frans Malmros (III) fått under en resa till USA i början av 1960-talet och Trelleborgsrederiet blev ett av de första rederierna som kom att intressera sig för oceangående gastankers av denna typ. För Kockums del blev det ett steg in i en helt ny teknik och tillsammans med japanerna kom varvet att tillhöra pionjärerna i denna nisch.

Tidigare teknik för att transportera flytande LPG hade byggt på att utnyttja trycktankar. Nackdelen här var att detta krävde sfäriska eller cylindriska tankar och på grund av övertrycket också en viss godstjocklek hos tankarna. Stuvningsfaktorn blev inte speciellt hög samtidigt som trycktankarnas egenvikt ofta kunde överstiga den lastade vikten. Detta skapade en praktisk övre gräns för dessa fartygs storlek. Samtidigt ökade volymerna i den internationella handeln av LPG. Lösningen blev att i stället kyla ned gasen till en temperatur då den övergick i flytande form vid atmosfäriskt tryck.

Runt 1960 hade Phillips Petroleum Co tillsammans med Bridgestone Tire i Japan och några andra företag lyckats konstruera och bygga världens första fartyg med denna teknik. Den flytande gasen kunde nu förvaras i prismatiska självbärande tankar som var isolerade mot fartygets skrov. Stuvningsfaktorn ökade samtidigt som egenvikten av tankarna i förhållande till lastvolymen minskade.

Det första fartyget byggdes av Mitsubishi Heavy Industries och fick namnet Bridgestone Maru. Detta fartyg levererades 1962 och hade en dödvikt på 26 500 ton. Det var denna teknik och framtida affärsmöjlighet som Frans Malmros kom i kontakt under sin resa i USA.

Sjösättningen av Paul Endacott ägde rum den 27 november 1963. Fartyget fick sitt namn efter vice styrelseordföranden i Phillips Petroleum Co, Paul Endacott. Detta bolags rederigren, Philtankers Inc, hade också chartrat fartyget i fem år för trafik huvudsakligen mellan USA och Europa men även mellan Persiska viken och Japan. Det blev ett av de mest komplicerade fartyg Kockums dittills byggt. Räknat per lastton blev hon dessutom det dyraste man byggt. Fartyget hade en dödvikt på 22 090 ton och kunde volymmässigt lasta 25 700 kbm. Hon var vid leveransen det näst största fartyget i sitt slag i världen. Störst var ovannämnda Bridgestone Maru.

De gaser i flytande form som var aktuella för transport i fartyget var propan, butan, vissa andra kolväten samt även ammoniak. För att propangasen skulle vara flytande behövde den kylas ned till ca minus 50 grader C. En full last av propan innebar ca 13 700 ton. På däck fanns dessutom fyra horisontellt placerade cylindriska behållare för att kunna härbärgera ca 1 200 kbm flytande kemikalier.

Fartygets huvudmaskineri utgjordes av en åttacylindrig Kockum-MAN dieselmotor (KZ 78/140 D) som utvecklade 10 350 ehk vid 115 varv/min. Kontraktsfarten var 16,7 knop.

Philtankers Inc. blev mycket nöjda med Paul Endacott och 1966 beställde man av Kockums ett eget, något vidareutvecklat, systerfartyg, Phillips Arkansas. Detta fartyg levererades i januari 1969 ungefär samtidigt som Paul Endacotts femåriga time charter för Philtankers Inc. löpte ut. Senare under 1969 tecknades för Paul Endacott en tvåårig time charter med Mundogas som var en annan stor LPG-trader. Enligt de årliga officiella bokslutskommentarerna gav Paul Endacott ägarna ett tillfredställande seglationsresultat.

Paul Endacott väckte stor uppmärksamhet och ledde för Kockums varv också till order på två LNG-tankfartyg för amerikanska beställare. Dessa fartyg var mer komplicerade och något annorlunda konstruerade då naturgasen (metan) måste kylas till betydligt lägre nivåer innan den går över i vätskefas. Här handlade det om ca minus 160 grader. Fartygen kunde lasta 71 500 kbm och var vid leveransen 1969 de största LNG-tankfartygen i världen. Kontraktssumman var 125 miljoner kronor per styck. Fartygen sattes av beställarna in i trafik mellan Alaska och Japan.

I slutet av 1973 såldes Paul Endacott till Norfolk Multina Shipping, Liberia och döptes om till Norfolk Multina. För att ersätta Paul Endacott införskaffade Malmros året därpå en ny LPG-tanker som var under byggnad på ett franskt varv för ett annat rederi. Detta fartyg döptes till Malmros Multina och var nästan dubbelt så stort som Paul Endacott, räknat i lastförmåga. Prislappen var ca 135 miljoner kronor.

Paul Endacott hann med ytterligare tre ägarbyten innan det blev dags för den sista resan till Taiwan och den slutgiltiga upphuggningen 1985.

Text: Bo Jershed

Bild: Varvshistoriska föreningen i Malmö

Fler månadsfartyg.
Rollo