MÅNADSFARTYG Mars 2017
Turbintankern Sea Song levererades den 10 mars 1977 till Saléninvest AB (Salén-rederierna),
Stockholm från det svenska skeppsvarvet Kockums Mekaniska Verkstad AB, Malmö. Sea Song
hade Kockums nybyggnadsnummer 557 och ingick i en serie om sju råoljetankers om 350 000 dwt
som beställdes vid Kockums åren 1972/1973. De övriga fartygen i serien var i turordning
Sea Saint, Sea Scape, Sea Stratus, Sea Symphony, Sea Serenade, Sea Saga och slutligen
Sea Song och levererades under åren 1974–1977. Sea Song kölsträcktes den 3 juni 1976 och
sjösattes den 24 januari 1977. Dessa stora tankfartyg var så kallade ULCC (ultra large crude oil carriers),
det vill säga tankfartyg på över
300 000 dwt.
Tyvärr blev Sea Song och systerfartygen
inte den framgång för rederiet som man hoppats på. Detta på grund av oljekrisen som
uppstod efter det så kallade oktoberkriget 1973 mellan å ena sidan Egypten och Syrien
och å andra sidan Israel. Efter detta krig upprepades nämligen samma sak igen som
efter sexdagarskriget mellan Israel och Egypten i juni 1967. Då drevs oljefrakterna
upp till rekordnivåer genom att Suezkanalen stängdes och tankfartygen blev tvungna
att runda Godahoppsudden för att nå Persiska viken från Europa eller USA. Salénrederierna
hade då lämpligt tanktonnage för att sätta in på traden mellan Persiska viken och Europa.
Rederiet gjorde goda förtjänster. Det blev aktuellt att beställa ännu större tankfartyg,
så kallade VLCC (very large crude oil carrier) på över 200 000 dwt, eftersom transportvägen
mellan Persiska viken och Europa/USA blivit längre genom stängningen av Suezkanalen.
Salénrederierna lät nu bygga sju stora VLCC vid Kockums i Malmö, vilka levererades under åren 1969–1973.
Hösten 1973 ökade oljepriset mycket drastiskt och för en kort period var fraktraterna för råoljetankers
synnerligen goda, mer eller mindre “all time high“. Rederiet hade under åren 1972 och 1973 beställt
ytterligare fyra stora ULCC vid Kockums varv i Malmö. Denna stora beställning av ULCC skulle dock
visa sig bli en felspekulation från rederiets sida, som på sikt skulle bli ekonomiskt mycket negativ.
När exakt beställningen på den sista serien av ULCC-fartyg vid Kockums Mekaniska Verkstad gjordes
vet vi inte men antagligen var det 1973 (Kanske kan någon av läsarna besvara denna fråga?).
Det första fartyget i serien var ju Sea Saint som levererades i november 1974. Hon överfördes
senare till ett företag som Salén hade med en sponsor i Saudiarabien och fick namnet Safina Sahara.
Under saudiarabisk flagg kunde hon köpa billig bunker i Saudiarabien, vilket var viktigt för ett turbinfartyg.
Hon byggdes senare om till ett FPSO-fartyg och finns fortfarande i tjänst för Shell utanför Brasilien.
Angående Sea Song så byggdes det bra tankbåtar vid Kockums varv i Malmö med hög teknisk standard,
speciellt gällande maskindelen. Tyvärr var den målningsstandard som tillämpades då, speciellt i
ballasttankar, inte jämförbar med vad som användes idag och efter 15 år, vid tredje Special Surveytillfället,
krävdes stora förnyelser av stålgodset och ommålning av tankarna om fartygen skulle kunna drivas vidare.
Även i delar av lasttankarna och lastoljerörsystemet krävdes förnyelse av stål och rör.
Att några av ULCC-fartygen fortfarande kan vara i drift som FPSO-fartyg beror på att de byggts om,
varvid flera tusen ton stål bytts ut och nya målningssystem applicerats, både i tankar och på det yttre skrovet.
Sea Song överfördes 1983 till ett nybildat tankrederi, Argonaut AB i Stockholm. Bolaget, som börsnoterades,
hade bildats som ett investmentbolag där Saléninvest var minoritetsägare och dit de ekonomiskt
nödlidande fartygen överfördes till mycket låga priser. Hon fortsatte under svensk flagg till 1987
då Argonaut sålde henne till det norska investmentbolaget A/S Investa i Bergen och driften övertogs
av Smedvigs i Bergen. Ny flagg blev norsk NIS-flagg men namnet bibehölls. Den nya besättningen var i
huvudsak filippinsk med norska seniorbefäl. (Köparen, det norska investmentbolaget A/S Investa,
Bergen hade grundats 1954 av försäkringsbolaget Vesta. Investa hade stora ägarandelar inom sjöfart
och fastigheter. Bolaget övertogs 1993 av det norska rederiet Anders Wilhelmsen & Co, Oslo).
I november 1988 såldes fartyget till Acromar Shipping, Limassol, Cypern och döptes om till Radwan G.
Efter ett par år (1990) var Peder Smedvig (Smedvig Tankrederi AS) i Stavanger åter ägare av Sea Song
som nu gavs namnet Hansa Vega. Fartyget var nu i ett kosmetiskt mycket gott skick för vilket man kan
tacka den filippinska besättningen.
Efter fyra år (1994) åvertog Arcade Shipping A/S, Norge fartyget och omdöpte det till Companion och
den 1 juli året därpå såldes hon till American Finance Group, Nassau, Bahamas, som i sin tur ett par
månader senare (1 september) överlät fartyget till Stena AB, Göteborg (registrerad i Bahamas och med
hemmahamn Nassau). Ett par år därefter (1 juli 1997) övertog Stena Line AB, Göteborg, fartyget och
namnet ändrades till Stena Companion (registrerad i Bahamas och hemmahamn Nassau). Den 1 oktober 1999
överfördes Stena Companion på Concordia Maritime AB, Göteborg. Hemorten förblev Nassau.
Den 1 september 2001 såldes hon till Modec Inc. Bolaget, som är japanskt, är tillsammans med SBM i
Monaco en av världens stora operatörer av FPSO-fartyg ute på de stora oljefälten. Förkortningen
står för Floating-Production-Storage-Offloading och betecknar flytande farkoster som tar mot olja
från produktionsplattformar och efter viss behandling av oljan lastar ut den till andra fartyg.
Ombyggnaden skedde vid Jurong Shipyard i Singapore och den 4 november 2002 överfördes hon till
Cameroon Oil Transportation Co Sa (Cotco) Douala, Kamerun. Under kamerunsk flagg och med namnet
Kome Kribi I är hon fortfarande i operation utanför Kameruns kust.
Fler månadsfartyg.
|
