MÅNADSFARTYG JANUARI 2021
Det är över 51 år sedan detta foto av LL 497 Zaida togs. Det är måndagen den 13 juli 1969 och Zaida är på väg att lägga till vid
Smögens fiskauktion för att lämna över dagens fångst av torsk, kolja och vitling. Båten är lite sliten på utsidan och det är troligen
sista fiskeveckan innan semestern. Man lägger märke till den fina lackade hytten. Den kunde vara av teak eller Oregon Pine och var en
lyx som inte så många fiskare kostade på sig eftersom hytten inte gav några extra inkomster genom större fångst.
Själva bilden är signifikativ för Bohuslän. För visst tänker man på soldränkta klippor och en tuffande fiskebåt när Bohuslän kommer på tal?
Evert Taube hade en annan ingång till landskapet genom sin dikt "Inbjudan till Bohuslän":
Som blågrå dyning bohusbergen rullar
I ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall...
|
Det var vid denna tid som jag blev intresserad av fiskebåtar. Svärfar var från Smögen och vi tillbringade somrarna där. Men det fanns ju
inga båtar att titta på! Bara en massa mindre båtar med olika nummer i fören och jag började anteckna dessa nummer tillsammans med båtens namn.
Och jag hade att göra. I Sotenäs med dess fiskelägen Hovenäset, Fisketången, Gravarne, Smögen, Hasselösund och Väjern, fanns över
100 fiskebåtar av den typ vi ser på bilden. Dessa båtar landade sin fisk antingen på Smögen eller i Gravarne som båda hade fiskauktion.
Det hände inte att någon Gravarnebåt kom till Smögen eller tvärtom. Zaida, som var från Fisketången, kom dock till Smögen.
På Smögen fanns 46 fiskebåtar registrerade och svärfar Walter kunde räkna upp vilka som var med på de olika båtarna. Det var ofta
namn som Skräddar-Evas Ivar och för mig var det svårt att ta in alla dessa namn som ju inte stod i skeppslistan. Ofta hette personerna
det minst vanliga av sina namn. I skeppslistan kunde man läsa om Karl Silas Dahlström och frågade man efter Karl Dahlström såg alla ut
som fågelholkar och visste ingenting. För han hette förstås Silas.
Sotenäset var länge en bastion för fiske med de gamla träfiskebåtarna. ännu på 1990-talet kunde man se en och annan lägga ut för fiske.
Fiskarna på Sotenäset var inte så benägna att förnya sin fartygsflotta. Längre söderut i Bohuslän som i Grundsund, på Åstol och på Öckeröarna
började man tidigt med stålfiskefartyg. Sotenäsborna hade inte så stor skuldsättning på sina båtar och dessa fick tuffa på medan ståltrålarna
försvann i rask takt åren 1968-1970. I takt med att träfiskebåtarna minskade på Sotenäset ökade turismen. En del av fiskarna började köra
turister. Restauranger växte upp och sommarkommersen ökade. Antalet fiskare minskade och idag finns bara ett tiotal båtar kvar på hela Sotenäset.
Vän av ordning frågar sig säkert vilken historia Zaida hade och vart hon tog vägen. Hon byggdes 1937 av skeppsbyggmästare Peter Pettersson på
Hälsö med namnet GG 497 Gullfors av Bohus-Björkö. Hon uppges ha kostat 50 000 kronor att bygga. Under kriget tjänstgjorde hon som hjälpvedettbåt
med nummer 206. I juni 1946 flyttade hon över till Öckerö där hon fick namnet Listerö med samma fiskenummer. Under sin svenska tid hade hon
hela tiden samma nummer men med olika bokstäver framför.
I januari 1954 flyttade hon norrut och hamnade på Resö strax söder om Strömstad. Där fick hon namnet Garm och SD 497. Resö är en liten
pärla bland västkustens fiskelägen långt ut i havsbandet och med ett fint pensionat med tillhörande restaurang. Det hände att jag åt middag där.
Vet inte om det fortfarande är i drift.
I juni 1963 såldes fartyget till Fisketången där Edmund Feldt och Axel Johannesson tog hand om henne. Och det var nu hon fick namnet Zaida.
Egentligen hette hon Zaida II och fick nummer LL 497.
Hon fiskade på Sotenäset fram till i juli 1970 då hon såldes till Finland. Det var ganska många fiskefartyg som såldes till
Finland vid denna tid. Zaida köptes av en person i Tammerfors och fick fiskenummer SF 422, men hon registrerades inte i Finland
förrän i juli 1979 då hon hörde hemma i Kaupio.
De flesta av dessa gamla trätrålare försvann efter ett tag i Finland. När de blev utslitna lades de i någon vik eller vid något
varv där sedan naturen skötte upphuggningen. Zaida fick ett annat öde. Hon byggdes om till kafé&båt och lades först i Nådendal men
flyttade sedan till närbelägna Åbo. När detta skedde är obekant. Men hon ligger ännu kvar vid Aura å vilket jag kunde konstatera
vid ett besök i juni 2019.
Text: Krister Bång
Fotot nedan visar LL 497 Zaida på väg att lägga till vid Smögens fiskeauktion den 13 juli 1969.
Fler månadsfartyg.
|
