MÅNADSFARTYG FEBRUARI 2021
Med några spaltrader i tidningen Arbetet i Göteborg i slutet av 1983 stod att läsa att s/s Tug skulle läggas upp vid årsskiftet.
Men vad döljde sig bakom namnet Tug? Jo, det var Göteborgs sista kvarvarande isbrytare Isbrytaren III.
Då Tugs vidare öde intresserade mig tog jag kontakt med ägaren för att få visshet om vad som väntade Tug.
Tug i Ryhamnen den 21 oktober 1983. (Foto Bertil Söderberg)
Ägaren, Tankcleaning AB i Ryahamnen, använde Tug som ångcentral för rengöring av tankar i tankfartyg.
Då man inköpt ett nytt mobilt ångaggregat blev Tug överflödig och skulle säljas. Då jag befarade att
skrotning var det som väntade Tug bad jag om tillstånd att få gå ombord och fotografera fartygets interiörer.
Man var mycket tillmötesgående och den 19 december 1983 följde den man som skötte ångpannorna med mig ombord.
I den grådisiga decembermorgonen låg Tug där och drog i sina förtöjningar efter suget från en passerande Danmarksfärja.
Det kändes kyligt där jag stod på den gamla träbryggan och betraktade Tugs rörelser. När ljudet från färjan försvunnit
hördes det svaga pysandet av ånga som steg upp ur ångröret på skorstenens akterkant, vilket varslade om att det var fyr i pannorna.
Pannrummets värme var lockande och jag beslöt att först gå dit ner. Jag klev ombord på fördäcket och via gången på
babordssidan kom jag fram till nedgången till pannrummet. En brant lejdare ledde ner till eldrumsdurken, som inte gav stort
utrymme för eldarna. Oljebrännarna dånade och eldsflamman syntes inne i den stora pannan. Här var det lugnt och skönt och
betydligt behagligare än på kajen. För att komma till maskinrummet fick man gå upp igen och ner via en nedgång på akterdäcket.
ångröret till maskinen var bortkopplat och här var det betydligt kallare än i pannrummet. Det kändes ödsligt och övergivet.
Däcksbyggnaden var delad i tre delar av de två gångarna som gick mellan för- och akterdäcket. Här fanns lotshytt, mäss, kabyss
och nedgång till utrymmena för om pannrumsskottet. Där fanns hytter för kapten, förste maskinist, steward och betjäning samt salongen.
Akter om maskinskottet fanns hytter för andre maskinist, styrman samt två skansar för vardera två man.
Så sent som på sensommaren 1983 dockades Tug och bottenmålades. Vid denna tidpunkt trodde jag att den gamla isbrytaren skulle
vara i bruk ytterligarte i många år eftersom man gjorde underhållsarbeten på henne. Tyvärr blev det inte så. I slutet av januari 1984
bogserades den gamla isbrytaren till Landskrona för att skrotas. Enligt uppgift såldes hon för 25 000 kr! Tyvärr är sjöfartsintresset
märkligt dåligt hos de styrande i Göteborg. Se på Stockholm, där har man bevarat isbrytaren S:t Erik, vilken är betydligt större än
Göteborgs lilla Isbrytaren III. Isbrytaren hade ändå tjänat staden i nästan 40 år!
Byggd i Motala
Isbrytaren III byggdes av Motala Mek. Verkstad och levererades till Göteborgs Hamn i december 1917. Hon skulle ersätta den år
1882 byggda Isbrytaren I, som var landets första specialbygge för isbrytning. Isbrytaren III var betydligt mindre än sin föregångare
och bättre anpassad för hamnisbrytning och hjälp åt kustsjöfarten, speciellt för de maskinsvaga fiskebåtarna som hade svårt att forcera
isen i skärgården så man kom ut på öppet vatten.
Under isblockaden 1917 hade Isbrytaren II, då Göteborgs enda isbrytare, ett hårt jobb med att hålla farlederna öppna till Göteborg och
även bistå fartyg som fastnat i ismassorna utan för kusten.
Efter leveransen lades III:an upp vid pålvirket utanför Masthuggskajen där isbrytarna brukade ligga. Här fick hon inte ligga länge
för redan den 4 januari 1918 embarkerade besättningen fartyget. Det bunkrades kol och proviant. Kung Bore var på dåligt humör och
fyllde hamnen med snö och isläggning. Påföljande dag lossades förtöjningarna och man gick till kajplats 23 för att ta ombord
restauratrisen och kokerskan. Den 6 januari gick Isbrytaren III ut på sitt första uppdrag genom drivisen till Rya Nabbe och
åter via Klippan tillbaka till Stenpiren.
Vintern 1918.(Foto C.O. Andersson)
Isbrytarflottan utökas
Då båda isbrytarna II:an och III:an gjorde goda insatser under åren speciellt den svåra isvintern 1924. Isbrytaren II började bli
till åren kommen och otidsenlig. Stadens politiker ville bygga en ny större havsgående isbrytare, men då Kung Bore lyste med sin
frånvaro drog man sig för att beställa fartyget. Inte förrän vintern 1929 med sin isblockad blev man varse om behovet om en ny isbrytare.
Eriksbergs Mek. Verkstad fick ordern och så levererades Göta Lejon i september 1932. Hon var en kraftig skapelse med sina två ångmaskiner,
en förlig och en aktre med respektive 1300 och 2000 IHK.Under de hårda krigsvintrarna 1940 - 1942 hyrdes Göta Lejon av Marinen och då fick
isbrytarna II och III kämpa ensamma igen i stadens tjänst men med hjälp av inhyrda isbrytande bogserbåtar.
Isvintern 1947
Denna vinter var kung Bore på dåligt humör och blåste kalla vindar in över Västkusten, som snällt lade sig i vinterskrud.
Den 5 februari var det dags att ta upp ångan på Isbrytaren III som låg
vid Pålvirket. Besättningen bestod förutom av kapten S. A. Larsson, 1 styrman och 2 matroser, två maskinister och två eldare samt en restauratris.
Isbrytaren var i fart från den 5 februari till den 8 april! som var sista brytdag vilket skedde i Kvillebäckskanalen.
Hamnen var vid flera tillfällen helt igenfrusen och det var stora problem att hålla sjöfarten igång.
III:an hade mycket arbete med att hålla rännorna öppna för färjetrafiken, som ju var livlig vid denna tidpunkt. Man startade tidigt på morgonen för att få loss färjorna från sina lägen på stadssidan och få igång trafiken. Söndagen den 16 februari var gnistrande kall och bjöd på fint fotoväder. Klubbmedlemmen Curt S. Ohlsson som var en flitig och entusiastisk fotograf tog tillfället i akt och förevigade hamnen i vinterskrud. Curt tog då den granna titelbilden på Isbrytaren III i arbete i älven med Götaverken i bakgrunden.
Vid en titt i Isbrytaren III:s loggbok söndagen den 16 februari står följande:
"Barr. 767, temp -15,5 grader. Avgick från Träpiren kl. 5. Brutit isen vid Gullbergskajen för s/s Alstern och en ångare.
Isen i hamnen mycket kraftig, hade tid från kl. 5 till 6.10 för att bryta från Träpiren till kaj 215. Brutit för Sänkverksfärjan,
rensat upp för färjelägena, till Träpiren kl. 8.45. Avgick från Träpiren kl. 9,45. Brutit för Färjan 1 och dragit loss henne ur färjeläget,
brutit rännan. Brutit för färjan vid Klippan. Rensat upp båda färjelägena för Lindholmsfärjan. Anlände Träpiren kl. 12.45. Väl för dagen.
Kl. 14. En mans vakt."
Isbrytaren III överflödig
Hamnen ansåg sig inte längre ha bruk för Isbrytaren II och Isbrytaren III. Man sålde III:an 1955 till Thordénägda Red. AB Tyr i
Uddevalla som skulle använda henne som bogserbåt. Man använde båten som nu fått namnet Tug att bryta isränna in till Uddevalla hamn
vid några tillfällen. Rederiet satt henne i senare i fart med kalkstenslaster mellan Smöjen på Gotland och till skånehamnar.
På en resa den 16 april till Skåne med två pråmar T 3 och T 7 råkade man ut för dåligt väder den 19:e och pråmen T 3 slet sig på
natten och trots att man omedelbart vid gryningen gick för att söka efter den kunde man inte finna T 3. Tyvärr förliste pråmen med man och allt.
Nu som Tug hos Red. AB Tyr i Uddevalla.(Foto Sven-Ivar Johansson)
Åter till Göteborg
Tug hade utan tvekan åldern emot sig och kunde inte konkurera med de modernare bogserbåtarna, så man sålde henne 1959
åter till Göteborg. Köpare var Tankcleaning Wallin & Co, som lät båten behålla namnet Tug. Sedan dess har den gamla Isbrytaren III,
som en kvarleva från en svunnen tid, legat och levererat ånga i oljehamnen Ryahamnen tills hon såldes för upphuggning.
Nämnas bör att 1982 ändrades namnet till Jetor eftersom Bohus Tug i Göteborg övertog namnet Tug för sitt nybygge från Åsiverken
detta år.
Tug i Göteborgs hamn 1974. (Foto Bertil Söderberg)
Såld till skrotvarv
Det var Lindavs skrotvarv i Landskrona som köpte den gamla isbrytaren. Väl framme så började man demontera henne.
ångmaskinen tog man dock ut men vad som hände sedan med den känner jag inte till.
Och med det så är vi framme vid artikelns början där jag berättat om mitt besök ombord.
Text: Bertil Söderberg
Bilden nedan visar Isbrytaren III i arbete i Göteborgs hamn isvintern 1947. Fotot är taget av Curt S. Ohlsson den 16 februari 1947 (Länspumpens negativarkiv).
Fler månadsfartyg.
|
